Klaras resa, en liten saga för stora. Kapitel 6) Tredje trimestern

Kapitel 6)

Tredje trimestern

Den sista delen av graviditeten handlade mest om att bli större. Magen växte, brösten, det mesta växte. På det är man dessutom ganska svullen också så man känner sig givetvis inte så sexig den sista tiden:) Faktum är att det är ganska obekvämt. Många skor passar inte för att fötterna är så svullna, man börjar bli trött på graviditet kläderna och fysiskt trött för att man bär runt på ganska mycket extra vikt. Jag dagdrömde lite om att ha på mig mina gamla kläder igen och att genuint se fram emot att klä upp mig ibland. Att vara gravid är vilja klä sig praktiskt, inte snyggt. Man lägger inte ner lika mycket tid på det för att man vet att i dagsläget kan resultatet ändå inte kan bli det man vill och det är helt okej för det är inte i fokus då ändå, allt har sin tid.  Generellt började jag längta till att resan skulle få ett slut så jag kunde hålla mitt barn i min famn och få tillbaka min kropp igen som för ögonblicket inte riktigt kändes som min. ” Magin” att vara gravid har lagt sig en aning . Självklart njöt jag fortfarande av att känna min dotters rörelser men de hade blivit en del av min vardag, som allt blir till slut. En underbar vardag, men likväl en vardag. Nej, jag kände att jag började närma mig sluttampen på graviditeten och jag såg fram emot nästa kapitel. Det var ju trots allt det som var slutdestinationen. Jag såg också fram emot att kunna hitta en bekväm sovposition igen och att snabbt kunna springa upp för ett par trappor!

Jag powerwalkade hela min graviditet och måste erkänna att det gick mycket bra och att jag mådde riktigt bra av att röra på mig. Visst, jag blev mer andfådd och powerwalkade inte lika snabbt men den gjorde underverk för mig både fysiskt och psykiskt. Jag hade en enorm tur med bristningar och brustna blodkärl, klarade mig undan dem helt den gången. Jag var duktig på att smörja in mig men tror att det mest var mitt DNA som spelade in. (varken min mamma eller min mormor fick några ) Fick inte heller pigment fläckar så jag antar att om en ytterligare graviditet kommer bli aktuell så kommer den ta igen allt den den första förskonade mig från:). Jag gick på kontroll en gång i månaden och blev alltid lika lättad när jag såg och hörde hjärtat slå så fint och att hon utvecklades som hon skulle. Sakta men säkert började jag närma mig vecka 40…….

Klaras resa, en liten saga för stora. Kapitel 6) Andra trimestern

Kapitel 6)

Andra trimestern

Jag gick totalt upp 12 kilo under min graviditet och det mesta under den första trimestern då jag inte ville röra på mig mycket pga min trötthet och då jag åt mer pga ökad hunger. Den andra trimestern var mer som en semester. Den bästa tiden under graviditeten. Man är tillräckligt gången för att känna sig gravid men inte så stor än att det påverkar ens kropp mycket. Och det bästa av allt, första sparken! Jag minns så tydligt känslan av första sparken . Det är en känsla som är omöjlig att förklara om man inte har känt den ( lite som att vara kär) men jag skall försöka ändå. Jag kände den första sparken under den 23e veckan av min graviditet och det hände på kvällen då jag låg i sängen. För att förklara det enkelt så var det som att någon knackade tydligt på min mage inifrån två gånger. Det var inget snack, jag hade känt min första spark! Det var så obeskrivligt underbart, så overkligt men ändå så naturligt. Mitt barn hade sagt hej till mig, jag hade fått känna att det verkligen finns och det var fantastiskt. Jag älskade att känna sparkarna och rörelserna under hela graviditeten, myste verkligen varje gång. För mig var det den bästa biten, den biten jag verkligen njöt av. Visst, det var härligt att se magen växa men för mig var det den psykiska biten (vetskapen om mitt barn, fantasin om det) som var den stora. Själva graviditeten rent fysiskt är en påfrestande upplevelse väl den kommer igång ordentligt och då hade jag ändå en ”lätt” graviditet. Jag tyckte mycket om att ta och klappa mig på magen men det var för att jag undermedvetet klappade på mitt barn. Kom på mig själv ofta med handen undermedvetet på magen, förmodligen var det också en beskyddarinstinkt.

Den andra fantastiska biten som sker under den andra trimetern är att man kan ta reda på könet. För oss var det inget snack, vi ville absolut veta! Det blir mer verkligt då, man kan börja se barnet framför sig, se hur dess rum kommer se ut, tänka på namn och kunna köpa  kläder. Jag minns att jag var så enormt förväntansfull när vi var på kontrollen och ganska nervös (varför visste jag inte). Det var dags, vi skulle få veta om vi väntade en pojke eller flicka. Det kändes som ett stort ögonblick, allt blev plötsligt så verkligt. Jag stirrade mig blind på skärmen på ultraljudet och när gynekologen först sa att hon inte såg något blev jag besviken och sökte av skärmen än mer intensivt och letade efter någon som jag själv inte visste vad det var. Sen slutade jag och tittade på henne och sen på min man. Poletten trillade ner. Sen tittade vi båda på skärmen igen och hon sa det vi hade förstått: Det är en liten flicka som du har därinne! En flicka, vår underbara fantastiska enormt efterlängtade flicka! Glädjen visste inga gränser, tårar av lycka, det var enormt emotionellt, nu visste vi. 

Resa till Amsterdam / Travel to Amsterdam

På fre skall jag och Adam resa till Amsterdam och Antonia kommer stanna hemma mer sin morfar. Jag har sett fram emot denna resa några m¨nader nu. Kommer sakna skritten massor men det kommer vara så underbart att få lite vuxentid tillsammans, en hel helg! Blend det lyxigaste med att resa iväg så är att inte konstant behöva veta vad klockan är tycker jag. Som förälder har man jämnt koll på vad klockan är- När man går upp, när det är dags för dagis, hämta, mat, sovdags osv. Lyxigt att bara göra det man vill när man vill, att bara fokusera på varandra och sova middag om man vill. Jag är och har alltid varit en förespråkare av att ta sig partid med jämna mellanrum förutsatt att man har möjlighet att lämna sitt barn med någon man litar på. Vi vet att hon kommer ha en underbar helg med sin morfar och därför kan vi ha det också. Nedräkningen har börjat!

Klaras resa, en liten saga för stora. Kapitel 5) Första tiden som gravid

Kapitel 5)

Första tiden som gravid

Lyckan av att vara gravid sitter i länge, åtminstone var det så för mig. Den får också nytt bränsle med jämna mellanrum, varje gång man berättar de goda nyheterna till fler nära och kära. Att höra glädjen i min släkts röst var ett lyckorus. Det var så underbart att höra hur efterlängtad denna bebis var även för dem (dock föga förvånande då hintarna om ett barnbarn hade små duggat under ett par års tid:). Det är otroligt hur snabbt man mentalt börjar förbereda sig, börjar fantisera , sätta sig in i situationen. Vi läste vad som hände med fostret varje vecka , skrev en tidsplan för vad som skulle göras / köpas och när och gjorde en kalender med alla läkarbesök och tester. Jag tyckte att det var omöjligt att hålla mig borta från olika forum så även det blev en källa till research. Man förstår successivt hur mycket det  är som skall förberedas och fixas inför att ett barn skall flytta in i ens hem och hur påläst man behöver vara. Det är bra att man har 9 månader på sig så att man kan ta det undan för undan. De flesta av mina vänner hade redan barn så de blev också en källa för information (riktigt skönt att kunna fråga sina vänner om sådant). Jag läste flera böcker om hur min kropp skulle förändras, hur fostrat skulle utvecklas, olika metoder att få barn att sova och äta bra, barnpsykologi och mycket annat. Jag tycker om att vara så förberedd jag kan vara och är dessutom något av ett kontrollfreak. Tanken på att jag snart skulle befinna mig i en helt okänd och ny situation där jag garanterat inte skulle ha någon kontroll alls var stundom ganska läskig. Spännande och efterlängtad men också lite läskig.

Jag hade hört olika varianter på hur man kan må under en graviditet, allt från att kräkas konstant till att knappt märka någon skillnad. Jag hade turen nog att ligga närmare det senare alternativet. Jag hade knappt något problem med illamående alls . Mådde lite småilla ett par veckor men det var också det. Dock var jag fruktansvärt trött och slocknade ofta runt 20.00 den första tiden men det såg jag aldrig som ett problem då jag hade all möjlighet att göra det. Jag hade inte heller de där sjuka matsugen man hör om så ofta. Visst ibland hände det att jag blev lite sugen på något specifikt men det var aldrig sug jag var tvungen att tillfredsställa samma sekund jag fick dem och framförallt var det inte efter konstiga eller onyttiga saker. Skillnaden var att jag hade större aptit än innan. Min kropp började förändras tidigt, redan efter 6 veckor började jag se skillnad på min mage som hade hunnit bli lite svullen. På det stora hela började min graviditet bra och jag njöt av att vara gravid. Vetskapen om att det fanns ett litet foster inne i mig som utvecklades varje dag och snart skulle bli till ett litet barn fick mig att le och jag älskade att ta mig om magen. Jag tillhörde även dem som tidigt började titta på barnkläder, köpte mitt första barnplagg samma dag vi tog reda på könet. Min tänkte så här: Jag älskar att gå runt och titta på barnkläder och drömma mig bort. Dessa plagg bringar mig så mycket glädje, händer något dåligt kommer jag inte att må sämre av att jag har ett par barnplagg hemma. Så funkade jag, alla funkar olika.