Min lilla resenär

IMG_5074

Så här roligt hade Antonia då vi flög sist. Hon skulle ha stannat kvar där hela dagen och lekt pilot om hon hade fått , det var verkligen ur spännande att få klättra in och ut ur planet.  Så smart att ha en lekplats på flygplatsen. Den på Arlanda är också jätte fin. Så enkelt och löser så mycket. Tummen upp för dem som går steget längre och även tänker på de små resenärerna (och därmed även på de stora:)!

Gå på restaurang med barn

IMG_5038

Jag tycker om att gå på restaurang med Antonia. Jag och Adam började med det tidigt med henne, vi tycker det är mysigt att gå ut hela familjen då och då och ta oss en bit mat. Val av restaurang är väldigt viktigt när man ska ta med sig sitt barn och även (om inte viktigare) att man har med sig aktiviteter som ens barn kan pyssla med väl det har ätit färdigt och blir lite rastlöst. Jag brukar se till att ha med mig papper och pennor så att Antonia kan rita, lite trolldeg och hennes ipad så hon ev kan titta lite på bamse eller pippi. Man kan inte kräva att små barn ska sitta still och umgås hur länge som helst och därför är det bra att vara väl förberedd om man ska kunna stanna kvar en extra stund utan att det ska bli sura miner och gå till en restaurang där de inte höjer på ögonbrynen för att ett barn beter sig som ett barn. Som förälder måste man givetvis vara med och aldrig tappa bollen men jag tycker faktiskt att det ska finnas lite förståelse från omgivningen då barn är med, lite flexibilitet. Jag älskar att gå ut och äta lunch tillsammans ute ibland med hela familjen och Antonia brukar oftast hantera det suveränt och hon tycker det är jätte roligt att vara med ute och vara en i gänget!

Här ovan ser vi en bild från vårt restaurang besök i Milano med vår favorit servitör Tonino! (där är de dock extremt toleranta mot barn, de kan aldrig störa:). Visst, jag blir irriterad om jag ser att ett barn sitter och skriker och har ner allt det kommer åt medan dess mamma och pappa säger till lite halvhjärtat och fokuserar på deras lunch. Men ser jag en familj som är ute tillsammans och där föräldrarna verkligen aktivt är med på noterna skulle jag aldrig hysa några negativa känslor om ett barn blev rastlöst och betedde sig som barn då gör. Förhoppningsvis löser de det eller att det är temporärt och funkar det inte , ja då får man helt enkelt kasta in handduken , lämna tidigare och hoppas på att det ska gå bättre nästa gång. Träning ger färdighet!

Antonia och äpplen

IMG_9014_2 IMG_9024

Antonias favoritfrukt är helt klart äpplet, överlägset! Hon äter minst ett äpple om dagen och  har som rutin att alltid äta ett äpple på väg hem från dagis. Så här glad blir min lilla tjej när hon får sitt efterlängtade äpple! En annan favorit är bär av olika slag men de är inte lika lätta att ta med sig överallt och kladdar lite mer:)

Ibland blir man galen!

Aaaaaaaaaaaah!!!! Det tog nästan en timme att få på Antonia ett par skor imorse. Hon vägrade ha på några av sina vinterskor, envisades med att ha sandaler till dagis, sparkade, vifta med armarna och skrek för full hals nästan hela tiden. All logik var som bortblåst, hon bara ville inte, kunde inte och vägrade. Hur jag än försökte visa, förklara, lugna ner eller bryskt och bestämt säga till var det lönlöst . Efter att jag helt genomsvettig och sen lyckades få ner henne i vagnen efter att ha lockat med ett par gamla rosa stövlar som egentligen är lite för små gick hon med på att hulkandes köras till dagis. Herre gud, jag känner mig som att jag har genomgått en fotbollsmatch, är helt slut fysiskt och emotionellt.

Dessa stunder sker inte ofta och tack och lov för det de är inte enkla att handskas med eller att skaka av sig (i alla fall för mig). Antonia leker glatt 5 min senare på dagis, jag grubblar och analyserar det som har hänt för att se om jag skulle kunnat hantera det ännu bättre eller lyckats undvika det helt. Känns tungt i hjärtat en bra tag efter. Min hjärna säger mig att detta hör åldern och utvecklingen till, att det är normalt, att det rent av är nyttigt (vi ska kunna hantera och erfara alla situationer och relationer växer i sådana situationer också, vi lär känna varandra bättre) men mitt hjärta har svårt att se det så. Puh, nu är det över i alla fall. Inte alltid lätt eller kul att vara förälder men alltid värt det.

Godbitar från Milano

IMG_9106_2 IMG_9100 IMG_9091_2 IMG_9070

IMG_9080_2

Jag tänker mycket på vår resa till Milano, det var verkligen en sådan där resa som lever kvar med en länge. En resa som får mig att le och känna mig lite emotionell samtidigt. Kombinationen av människor man älskar och en plats man är förälskad i och där man känner sig hemmastadd är en magisk kombination och enligt mig relativt sällsynt. Det är så kul att visa Antonia foton och videos från Milano. Hon tycker det är urspännande att titta och skulle kunna göra så hela dagen känns det som. Att springa runt och leka i parken var en höjdare och att avsluta det med en stor italiensk glass är pricken över i:t! Ja, visst saknar jag det men Sverige är inte så dumt det heller:)

Min underbara dotter!

IMG_9061_2 IMG_9059_2

Ibland behövs inga ord, jag vill bara dela med mig av dessa bilder för de säger allt. En lycklig liten tjej som njuter av livet och jag är världens mest lyckligt lottade mamma som får äran att dela livet med henne och vara en del av hennes värld. Tänk att just jag får ta del av just henne, ren och skär glädje.

Kärlek och sorg

IMG_8973_2 IMG_8976_2

Som förälder berörs man ännu mer av negativa nyheter. När jag hörde om flygkraschen i Frankrike där det bla dog en skolklass fick jag ont i magen. Per automatik tänker jag på deras föräldrar, vad de måste känna, hur de måste må. Jag känner hur klumpen i magen växer sig större och hur tårarna börjar samlas i ögonen. Hur kan man gå vidare efter en sådan sak, hur hittar man kraften och motivationen? Det är skrämmande att tänka på vad mycket man har att förlora. Allt det man älskar, all den kärlek man har och känner riskerar man också att förlora. Känns som att allting börjar snurra när jag tänker på det. Jag drar Antonia närmare mig, ger henne en stor puss och kram och fortsätter att titta på Nalle Puh tillsammans utan att distansera mig från henne under hela film stunden.