Barnkläder

Jag delar in Antonias kläder i två kategorier: dagiskläder och finkläder.

Dagiskläderna är perfekta att införskaffa på HM. Det ska vara kläder som kan smutsas ner, gå sönder och bli blöta utan att det känns för mycket. Också kläder som man kan köpa mycket nytt av utan att det känns allt för mycket i plånboken. Jag räknar med att de kläderna ska ta mycket stryk. Sedan när vi ska bort på lunch, kalas eller annat kul klär jag henne i finare kläder som är mer ömtåliga. Det är kul att ha både och och hon själv börjar verkligen tycka om att känna sig fin i olika klänningar och kjolar. Jag tycker dock det är viktigt att hon ska kunna ha på sig byxor också och försöker variera bäst jag kan. Det viktigaste när hon är på dagis är att kläderna ska vara bekväma, sköna, varma och slittåliga. Tack Polarn och Pyret, Åhlens och HM för det!

Säga ifrån på rätt sätt

IMG_9550

En av de svåraste sakerna med barnuppfostran enligt mig är att hur att säga ifrån på ett bra sätt till sitt barn. Inte bara säga nej, utan förklara varför man inte får göra på ett visst sätt. Tänka på att inte höja tonen för mycket även om man är irriterad och att tålmodigt kunna upprepa sig, visa och förklara. Klarar jag alltid av att hantera det så som jag själv tycker att jag bör hantera det?, svaret är : NEJ. Tyvärr går vårt beteende inte alltid ihop med vad vi vet är korrekt i hjärnan. Det blir svårare att hantera om vi är trötta, sjuka eller allmänt har haft en dålig dag. Det positiva är att de gånger jag inte lever upp till min egen förväntan hör till undantag och jag är alltid medveten om dem, analyserar dem och försöker lära mig av dem till nästa gång. Ingen är perfekt, även om man vill vara perfekt men det är alltid bra om man vill vara bättre och strävar efter den bästa versionen av sig själv. Det är inte enbart barnen som lär sig och utvecklas, vi föräldrar gör också det varje dag och det har vi ofta dem att tacka för!

Tid

När man har barn blir man konstant påmind om hur snabbt tiden går. Man behöver bara se på sitt barn för att förstå hur mycket tid som har hunnit passera sedan man sist reflekterade på det. Antonia har börjat resonera så mycket nu, hon börjar kontrollera och syna det jag och Adam säger. När vi tex sist sa till henne: Antonia, gräset är blött så du kan inte gå barfota där för då kommer du bli blöt och kall, gick hon fram till gräset, kände på det med handen och sa: Nej, gräset är inte blött, kan jag vara barfota nu?!

Det är så spännande att se vad tiden gör med ens barn, hur det utvecklas och förändras. Samtidigt kan jag bli lots nostalgisk när jag tänker på de saker som jag inte kommer få uppleva mer, de faser som har haft sitt slut och jag får en klump i magen när jag tänker på den dagen då hon inte alltid villkorslöst kommer vilja ha mig vid sin sida. Varför gör man så, varför kan man inte bara njuta av nuet och inte tänka på det negativa? Denna helg var vi ute hos morfar i Åkersberga och hon njöt så av att springa runt på hans tomt och leka i solen. Hon åt glass sittandes på trappan med mig och rullade nerför grässlänten. Jag kom på mig själv att tänka: Hon är så rolig att hänga med, jag vill verkligen aldrig att detta ska ta slut. Adam högg ved i solen (han älskade att få komma bort från stan lite och pyssla med husgöra) och klippte gräsmattan. Jag vet att det inte är för alltid, jag vet att varje fas har sin charm, jag bara skulle vilja pausa denna fas lite, bara för ett ögonblick i alla fall så den kan vara så länge den bara kan.

IMG_5134