Jag blev besviken och arg.

I  fredags var jag på väg till dagis med Antonia innan jag skulle ut och träna. Jag hade på mig en tajt top i vilken det är omöjligt att missa att jag är gravid och Antonia satt i sin vagn . Vi skulle gå över ett oövervakat övergångsställe (dvs bilar har skyldighet att släppa förbi) och jag var just på väg att gå över när en bil med två killar i långsamt glider förbi mitt framför näsan på mig. Det var rött för bilarna framför så han behövde stanna bara 2 meter bort, han vann exakt 0 sek på att inte låta mig gå över. Jag Had säg mig tydligt för att han rullade så långsamt att jag tog för givet att han skulle stanna, istället fortsatte han bara. Jag blev faktiskt förbannad. Hur är det möjligt att en man, eller någon för den delen inte släpper förbi en gravid kvinna med sitt barn på ett övergångsställe?! Finns på något sätt inga gränser längre, inga garantier, inget är heligt, har det gått så ….. långt?! Det är inte jobbigt, till och med skyldigt enligt lag och han vann absolut inget på det. Jag blev först förbannad och sen besviken. Fasen, i Italien skulle en sådan sak aldrig någonsin ha hänt. Där får du aldrig öppna en dörr själv som gravid , eller bära något tungt utan hjälp. Folk grattar dig på gatan till din graviditet (faktiskt himla mysigt, här skulle det bara kännas konstigt att säga något till någon) och kvinnor som män behandlar en gravid kvinna med en enorm respekt och vördnad. Jag vet att man inte ska jämföra , att varje land har sina styrkor och svagheter men det kändes verkligen tråkigt att dessa killar inte hade ens hade lite respekt för mig, min dotter och den lille i magen.  Så tråkigt att jag var tvungen att gå fram till dem (de satt ju fast i kön 2 m ifrån mig), knacka på rutan som de vevade ner och sa just det. Att det kändes riktigt tråkigt och synd att de behandlar en gravid mamma och hennes dotter så och hur de skulle vilja att andra skulle segra mot deras partners eller framtida partners i samma situation. Jag måste dock säga att de såg ångerfulla ut, att de någonstans höll med och de var helt tysta. Det kändes ändå bra att på ett vänligt sätt ha sagt det till dem, delgett min åsikt i en för mig oacceptabel situation. Ett litet steg i rätt riktning. Helt galet att det finns människor som funkar så.  Tack och lov var detta första gången det har hänt och jag hoppas den sista.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s