Uppfostran och hot

Jag måste erkänna att jag ibland inte lyckas hålla löftet till mig själv att aldrig hota mitt barn när jag blir tillräckligt irriterad eller provocerad. Ibland händer det att jag säger: Om du fortsätter på det viset så kommer det inte bli något lördagsgodis idag. Sen brukar jag alltid ångra mig och vara besviken på mig själv att jag inte klarade av situationen utan detta hot. Att jag inte var starkare, hade mer tålamod, mer förståelse och att jag inte klarade av att hålla ett stabilt lugn. Faktum är att vi nog alla tar till med det ibland. Det är kanske inte det mest optimala eller något som vi är stolta över, men det händer. Ingen är perfekt och man ska inte slå ner på sig själv om man inte lyckas. Det viktigaste är att man gör sitt bästa och vill deras bästa. Att det inte sker för ofta . Jag brukar ofta analysera mig själv så jag ska veta hur jag ska försöka hantera situationen nästa gång, bli ännu bättre , hur att lyckas med det. Ibland skrattar jag för mig själv och tänker att det där med barn är en hel vetenskap nu. Inte satt det för 20 år sedan och analyserade var och varannan sak de gjorde med sina barn. Å andra sidan hade de inte heller den relationen vi har med våra barn idag, den relationen de allra flesta av oss vill ha i alla fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s