Barn nummer två, uppmärksammas det verkligen lika mycket?

Jag har på sista tiden reflekterat över huruvida Sasha får samma uppmärksamhet som Antonia? Svaret är ja, det får hon. De får lika tycket tid av mig. Det är viktigt för mig och jag är noga. Men faktum är att Sasha delar tiden med Antonia och hon delar den med Sasha vilket innebär att Sasha inte har några år där hon får all uppmärksamhet som Antonia fick. Det är omöjligt att upptäcka varje framsteg på samma sätt för att min blick är inte där konstant. Den delas mellan dem. Jag försöker se till att att verkligen uppmärksamma allt hon gör extra mycket och ge henne extra mycket beröm för att väga upp för detta. Ibland får jag dåligt samvete. Jag vill inte missa ett enda ögonblick och jag vill vara konstant närvarande och uppmärksamma varje litet steg hon gör som det förtjänar och bör bli men jag missar ibland och ibland hinner jag inte med.

Härom dagen var vi i parken och byggde en snögubbe och hade snöbollskrig. Antonia började klättra på snögubben och jag satte snabbt ner Sasha i snön för att se till att gubben inte skulle bli helt förstörd av en entusiastisk klättrare. När jag tittar på Sasha ser jag att hon intresserat rör snön, fascinerad. Då kommer jag på mig själv med att det är första gången hon rör vid snö. Luften går lite ur mig för att jag ville göra det till en stor grej (vilket det är för mig). Vi introducerade Antonia till första snön och nu gjorde situationen att Sasha introducerade sig själv för den. Jag blev besviken på mig själv, hon förtjänar mer. Hon förtjänar lika mycket som sin syster. Nästa dag gick vi ut och bekantade oss ordentligt med snön tillsammans men det är sådana typer av tillfällen jag menar. De kunde inte uppstå med första barnet för det hade alltid full uppmärksamhet och delade den aldrig med någon. Min andra dotter står inte konstant i strålkastarljuset utan delar scenen med sin storasyster.

Samtidigt är jag väldigt medveten om det och ser därför till att ta mig tid och ta igen det jag ibland inte har möjlighet att göra och att verkligen uppmärksamma alla hennes framsteg rejält. Det viktigaste av allt, det som verkligen väger upp för allt är att hon växer upp med en storasyster. En storasyster som redan älskar henne enormt mycket, som skyddar henne, oroar sig för henne, alltid leker med henne och får henne att skratta som ingen annan. En storasyster som gör hennes liv ännu roligare, mer underhållande, en till som älskar henne och en till att älska. Det väger upp för och väger över faktumet att hon behöver dela sin tid och de konsekvenser det medför ibland. Jag skulle inte ha det på något annat sätt men jag tycker att de förtjänar lika mycket av allt i livet och fast jag vet att det inte är realistiskt att se varenda liten detalj i deras liv så blir jag besviken på mig själv när jag missar något eller inte hinner göra en tillräckligt stor grej av det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s