Hur hanterar man trotsiga barn?!

Att barn trotsar är något alla får uppleva. När de kommer till den punkten att de börjar kunna argumentera för sig själva blir det ännu svårare (och roligare:). När det blir för mycket ibland brukar jag blunda och upprepa tyst för mig själv nästan som ett mantra: Hon är liten, det hör till utvecklingen, det kommer gå över, lugn nu Vivianne. Det hjälper faktiskt. Jag brukar eliminera mig själv ur situationen. Det fanns en tid då jag bad Antonia att gå men det ville hon givetvis inte göra vilket ledde till att jag blev ännu mer irriterad. Sen insåg jag att det enklaste var att jag gick själv. Det är ytterst sällsynt att hon följer efter. Ger jag mig in i batalj med henne slutar det bara med att jag kokar över.

Jag satsar istället på att lugnt förklara varför saker är som de är och att sen lämna scenen om den håller på att bli överhettad. Jag har också insett att jag måste kunna låta småsakerna passera, inte reagera på allt. Välja mina strider helt enkelt, de viktiga. Inte fastna på saker av ren princip utan hantera det som verkligen behövs hanteras. Sen dess har livet varit ännu smidigare och även hanterandet av situationerna. Det är coolt, mina barn lär mig enormt mycket om mig själv och får mig verkligen att bli en bättre mamma och en bättre människa. De motiverar mig till att vilja bli bättre, alltid sträva efter att utvecklas. Både för dem och för mig. Fascinerande det här med barn, fascinerande och underbart!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s