Detta mörker och denna kyla plågar mig.

Jag brukade säga att jag inte ska påverkas av mörkret och kylan, att det är mysigt, att det blir vad man gör av det, att det handlar om inställning. Ja, jag hade fel. Dessa ord var lätta att säga när jag bodde i Italien och inte behövde hantera drygt ett halvår av detta. När en vecka i Sverige var härligt annorlunda. Faktum är att det är tufft, i alla fall för mig. Nu när jag bor här ställer jag mig själv ofta frågan: hur ska jag klara av detta utan att bli deppig?! Det går inte att jämföra den energin och glädjen jag hade på semestern nyss. Värmen, ljuset gör enormt mycket för energin och endorfinerna. Jag kände mig högt högt uppe i energi och har nu fallit långt ner sen jag kom hem. Motivationen till att göra saker inklusive den sociala biten sjunker den med. Det som gäller äe att fokusera på familjen och jobb. Det är det jag vill. Vara med min familj och ta tag i jobb. Det är mitt sätt att överleva vintern. Trist att behöva överleva dock. Ja, det är vad det är. Det enda man kan göra är att göra det bästa av en tung situation. Trist att behöva göra det bästa så mycket men alternativet är att inte anstränga sig alls och det skulle vara sämre. Tre månader kvar people, tre månader kvar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s